Nu är Aramiz uppe på 4st ben och backar bakåt *skrattar*

Då jag vaknade i morse så var ett öga öppet på Aramiz.

Och vem vet kanske bägge är öppna tills ikväll.....

Nu är Aramiz 14dagar och allt är bara bra här hemma.

Tuzzan har börjat äta bättre, så jag är inte lika orolig för henne längre men man måste hålla ett öga på henne så att hon går uppåt i vikt.

I alla böcker som jag har plöjt igenom innan Tuzz valpade så står det att valparna ska öppna ögonen runt dag 11-14, men här har vi en liten kille som inte har fått upp sina små bruna ännu.

Men tittar man noga på Aramiz ögon så ser man en smal springa så det går åt rätt håll vi får se vilken dag ögonen slår upp på honom.

Hugo är inne i kartongen och tittar på Aramiz flera gånger per dag, oftast när Tuzz inte är i närheten av kartongen.

Aramiz försöker att komma upp på fötterna för att gå men han har mer styrka i frambenen just nu så han får träna upp bakbenen först innan han kan komma upp på dom.

Jag har börjat lite smått och lämna alla 3 hundarna själva hemma medans jag klipper ute i trimmet. Men jag går in var 30minut för att kolla att allt är lugnt med alla 3.

Jag skriver mer när det händer nästa grej med Aramiz.

Hej på någon/några dagar.....

Tiden går fort när man har roligt, och vem skulle inte villja ha Aramiz hemma hos sig nu.....         

Jag hade anmält mitt intresse på hundstallet i Åkeshov om att få adoptera 1 hund från dem.

Jag kände att jag ville göra en god gärning och hjälpa en hund som var i behov av att få komma till ett nytt hem.

Jag vart uppringd den 5/3 2007 av hundstallet, dom berättade att dom har en York som dom tror skulle passa bra ihop med mig.

Jag och min sambo Micke åker dit den 7/3 2007 och får då träffa personalen på hundstallet som då berättar för oss vad Hugo har varit med om.

Han var ju 1 av dem 153st Yorkarna som polisen med många flera som hade gjort ett tillslag ute i en villa i nacka. När dom kom till villan den 19/9 2006 uppskattade räddnings personalen att det handlade om 70-80 st. yorkar som for illa.

Men innan dom var klara så förstod dom att det handlade om mer än 120st yorkshireterrier. Och när alla hundar var insamlade så var dom uppe på en siffra på 153st

Det blev fullt upp på hundstallet och dom var tvungna att anställa 4 personal till som bara skulle hjälpa och vara med dom 153 st. yorkarna.

Jag kommer länka nu till ett par sidor där ni kan läsa vidare vad som hände dem stackars små gosisarna, längst ner på detta inlägg.

7/3 2007 Nu är dagen då vi ska åka till hundstallet och få träffa våran lilla hund "HUGO" som var speciellt för mig och min familj.

Vi satt på kontoret och pratade med personalen på hundstallet som berättade en hemsk berättelse om vad som har hänt dessa små hundar.

Efter ca: 20 minuter så öppnas dörren och in kommer det en lite mager rätt långhårig liten york kille "HUGO". Min sambo som inte var helt övertalad om att vi skulle ha hund smälte totalt.

Denna Dag var det dåligt väder ute och Hugo var blöt och lite lerig under magen, eftersom hundarna på hundstallet har inomhus bur att vara i men det finns en lucka i varje bur som dom själva kan gå ut och in igenom. Och Hugo hade varit ute och lekt i utomhus hagen.

Denna dag var det bara 2 st. hundar kvar av alla 153st dom hade räddat några månader innan, dom andra hade redan fått flyttat till olika nya hem.

Personalen på hundstallet tyckte att jag och min sambo skulle ta en promenad med lilla Hugo och få känna hur vi fungerade ihop.

Direkt när vi gick ut ifrån stallet så bestämde vi att Hugo är våran till vilket pris som helst.

När vi kom tillbaka var det ombytta roller på mig och min sambo. Micke frågade på en gång - när kan vi få ta med oss honom hem.

Personalen svarade att han måste träffa veterinären en gång till innan vi får hämta hem honom. Micke pressade på och det blev bestämt att imorgon den 8/3 2007 skulle vi få komma för att adoptera och hämta hem lilla Hugo.

Jag kunde knappt sova den natten utan jag ville bara att tiden skulle gå fort, så vi kunde åka tillbaka och hämta honom.

8/3 2007  Nu var vi på plats 15 minuter för tidigt för att hämta Hugo, eftersom han hade varit i ett annat hem innan så hade han lite packning med sig från den familjen. Han hade en svart trenchcoat, en rutig hundsäng, ett blått halsband som vi fick med oss av hundstallet.

Vi åkte hem och presenterade Hugo för resten av familjen.

Under denna tid gick jag igenom en massa fotoperationer för att få ordning på mina fötter.

Efter varje operation så låg Hugo bredvid mig och jag sakta men säkert kom upp på fötterna mer och mer. Eftersom jag nu har Hugo så vägrade jag att sövas när dom opererade mig, man är ju tvungen att stanna kvar längre på sjukan efter narkos. Och jag vill ju bara hem så fort som möjligt till min lilla Hugo. Så dom fick lägga lokalbedövning och operera mig vaken. Under hela operationerna så låg jag bara och pratade om min underbara hund Hugo.

3 operationen efter jag har fått Hugo så kom jag till nacka sjukhus för operation, då kände operations personalen igen mig och frågad en massa om hur det går för Hugo.

Jag tror inte att det finns många Svenskar som missade denna hemska tid för dom 153 st yorkarna.

I den sista länken så är det min älskade Hugo som hamnade på bild från hundstallets 100 års jubileum. Han har en blå tröja på sig som jag köpte i England ett år tidigare.

Nu förstår jag meningen med livet efter ha fått hem min lilla underbara york "HUGO"

Jag skriver mer en annan dag ...

Här är lite länkar.

http://www.ettnet.se/~lunagirl/kollektiv/Fifi_DN/fifi_artiklar.html

http://www.expressen.se/1.444278

http://www.hundstallet.se/index.php/nyheter/artiklar/438

https://www2.varmdo.se/Resource.phx/pubman/templates/372.htx?id=3766

http://www.kolozzeum.com/forum/archive/index.php/t-90353.html

http://www.hundstallet.se/images/stories/hundstallsnytt/hsnytt_3_2008.pdf

www.malarhojdenshundtrim.com